Snö, dagis och skåpbil
Som vanligt är man jätte trött när man vaknar eftersom jag aldrig lär mig att gå och lägga mig tidigt.
Hur ska man kunna göra det när man har 1000 saker att göra på datorn som man bara kan göra när barnen är roade med något annat?
Perfekt att göra detta när dom sover men då kommer tröttheten på morgon som ett brev på posten.
Vaknade efter inte allt för många timmars sömn av att Lizen klättrar i mitt hår och Adrian säger titta Bob.
Han menar titta på Byggare bob=)
Fanny kommer med mobil och säger- mamma, mamma hur kommer man in på spelen på Theos mobil.
Jag har alltså inte ens hunnit lyfta huvudet från kudden, underbart!
Upp och byta blöjor, på med kläder och mobilen börjar ringa direkt.
När telefonen ringer är det alltid om hästar, någon som har visat sin häst som vill kommentera visningen, någon som vill ha hjälp att formulera en annons eller någon som vill titta på någon av hästarna.
Jag vill alltid kunna ställa upp även om det betyder extra tid i telefonen som innebär mer stress till dagis och fram med frukosten och ännu fler blöjer ska bytas samtidigt.
Kan man dela på sig?
Jag vill ju vara överallt och göra allt.
Theo går med Adrian till dagis, eller "kokis" som Adrian säger.
Hej då säger Adrian och timmarna tills hämtning börjar ticka.
Fanny var hemma från skola igår eftersom hon vaknade och var väldigt varm, så hon blir hemma idag också.
Lizen kruper runt och tror att man måste vara högljud för att synas som minst i familjen med den största nappen i munnen=)
Telefonen ringer igen, nu är det Jossan som undrar om vi ska samåka till stallet i halkan och äta frukost tillsammans.
Jossan är en av dom som jag aldrig skulle klara mig utan i stallet.
Och hon skulle aldrig klara sig utan mig heller!
Vem tror ni tar hand om hennes 6 hästar när hon åker på semester?
Nu pratar vi inte om semester 1-2 gånger om året utan minst någon gång i månaden.
Stallet fullt av unghästar som är mer vilda än tama=)
Jossan hjälper till att rida försäljningshästarna och bättre hjälp med det är få förunnat.
Nu är Jossans plan att flytta in några av hästarna till tävlingstallet på måndag.
JIPPI äntligen en lösning så jag kan få ha mina visningar i ridhus.
Jossan får äta frukost och åka till stallet utan mig för jag ska fotograferas till tidningen Utkik eller vad den heter kl 11 idag.
Hästarna då?
Tack gode gud för att Pia finns.
Hon tar ut hästarna i snön så kommer jag på efterkanten och mockar och fixar maten.
Jag får så dåligt samvete när jag vet att hästarna står inne om tiden hemma drar iväg och det är så mycket värt att Pia tar ut dom.
Dagsplanen ser ut så här:
Äta frukost.
Ringa alla samtal som ska göras.
Uppdatera alla annonser/hemsidan.
Göra mig klar inför fotograferingen.
Åka till fotograferingen, i SKÅPBIL!
Mocka och göra maten i stallet.
Pyssla lite i stallet.
Äta mat.
Hämta på dagis.
Julpynta.
Allt detta ska fungera ihop om att skåpbilen på parkeringen ännu en gång ska ta mig fram och tillbaka utan att varesig välta eller åka i diket.
Just det, vinterdäcken till volvon som bor på mekonomen ska köras dit också.
Bilen ska vara klar nästa vecka, säkert?
Jaha då börjar dagen.....
Hur ska man kunna göra det när man har 1000 saker att göra på datorn som man bara kan göra när barnen är roade med något annat?
Perfekt att göra detta när dom sover men då kommer tröttheten på morgon som ett brev på posten.
Vaknade efter inte allt för många timmars sömn av att Lizen klättrar i mitt hår och Adrian säger titta Bob.
Han menar titta på Byggare bob=)
Fanny kommer med mobil och säger- mamma, mamma hur kommer man in på spelen på Theos mobil.
Jag har alltså inte ens hunnit lyfta huvudet från kudden, underbart!
Upp och byta blöjor, på med kläder och mobilen börjar ringa direkt.
När telefonen ringer är det alltid om hästar, någon som har visat sin häst som vill kommentera visningen, någon som vill ha hjälp att formulera en annons eller någon som vill titta på någon av hästarna.
Jag vill alltid kunna ställa upp även om det betyder extra tid i telefonen som innebär mer stress till dagis och fram med frukosten och ännu fler blöjer ska bytas samtidigt.
Kan man dela på sig?
Jag vill ju vara överallt och göra allt.
Theo går med Adrian till dagis, eller "kokis" som Adrian säger.
Hej då säger Adrian och timmarna tills hämtning börjar ticka.
Fanny var hemma från skola igår eftersom hon vaknade och var väldigt varm, så hon blir hemma idag också.
Lizen kruper runt och tror att man måste vara högljud för att synas som minst i familjen med den största nappen i munnen=)
Telefonen ringer igen, nu är det Jossan som undrar om vi ska samåka till stallet i halkan och äta frukost tillsammans.
Jossan är en av dom som jag aldrig skulle klara mig utan i stallet.
Och hon skulle aldrig klara sig utan mig heller!
Vem tror ni tar hand om hennes 6 hästar när hon åker på semester?
Nu pratar vi inte om semester 1-2 gånger om året utan minst någon gång i månaden.
Stallet fullt av unghästar som är mer vilda än tama=)
Jossan hjälper till att rida försäljningshästarna och bättre hjälp med det är få förunnat.
Nu är Jossans plan att flytta in några av hästarna till tävlingstallet på måndag.
JIPPI äntligen en lösning så jag kan få ha mina visningar i ridhus.
Jossan får äta frukost och åka till stallet utan mig för jag ska fotograferas till tidningen Utkik eller vad den heter kl 11 idag.
Hästarna då?
Tack gode gud för att Pia finns.
Hon tar ut hästarna i snön så kommer jag på efterkanten och mockar och fixar maten.
Jag får så dåligt samvete när jag vet att hästarna står inne om tiden hemma drar iväg och det är så mycket värt att Pia tar ut dom.
Dagsplanen ser ut så här:
Äta frukost.
Ringa alla samtal som ska göras.
Uppdatera alla annonser/hemsidan.
Göra mig klar inför fotograferingen.
Åka till fotograferingen, i SKÅPBIL!
Mocka och göra maten i stallet.
Pyssla lite i stallet.
Äta mat.
Hämta på dagis.
Julpynta.
Allt detta ska fungera ihop om att skåpbilen på parkeringen ännu en gång ska ta mig fram och tillbaka utan att varesig välta eller åka i diket.
Just det, vinterdäcken till volvon som bor på mekonomen ska köras dit också.
Bilen ska vara klar nästa vecka, säkert?
Jaha då börjar dagen.....
Kommentarer
Trackback