Orka lite till....
Då äntligen var alla hästar på plats vid ridhuset!!
Vägen utanför stallet såg bedrövlig ut och jag var jätta rädd för att det skulle hända något.
Pias man Pelle kom med varmluftpistolen i högsta hugg och hjälpte till att köra in alla till ridhuset.
T.o.m nyckeln var på plats till sadelskåpet=)
Jag har ringt alla som hört av sig och velat provrida och en familj kommer idag.
Dom ska köra ända från Uppsala så jag hoppas verkligen att dom kör försiktigt.
Men nu har man hästar i 2 stall som ligger en bra bit ifrån varandra så nu krävs extra planering.
För den som har massa barn och en man att dessutom tänka på som funderar på att starta försäljningstall vill jag hälsa att ni måste tänka er för.
Det är så pass mycket mer jobb med detta än någon kan förstå.
Om jag inte hade haft den tron på att få respons på att jag gör det annorlunda, att jag ställer upp till 100% och att man får en relation till familjen som kommer och provrider även om ponnyn inte passar, så hade jag aldrig orkat.
Det krävs massa energi, massa ork och massa framåt tänkande + att man måste kunna planera och lägga mindre viktiga saker lite på sidan.
Jag ska försöka beskriva en dag.
Jag sätter klockan på ringning mellan 05.30 och 06,30 varje morgon.
Detta gör jag för att få komma upp i lugn och ro och dricka kaffe, uppdatera annonserna och svara på alla mail, INNAN barnen vaknar.
Oftast så är jag så trött sedan dagen innan att jag inte går upp när klockan ringer, eller att jag hör den överhuvudtaget.
Då blir det kaos direkt!
Barnen vaknar mellan 07.00 och 07.30.
Blöjor ska bytas, Adrian ska se byggare Bob, Fanny vill visa en massa saker, Lizen måste sitta i knät när hon är nyvaken.
Sen ska frukosten fram, Adrian och Fanny ska helst inte bråka vid frukosten och Lizen väntar på sin gröt.
Vid den här tiden börjar även telefonen att ringa.
Fanny börjar skolan kl 08.10.
Theo som är uppe på nätterna med Lizen är ju såklart skit trött och vill inte gå upp.
Jag får tjata på honom att gå upp och ta Adrian och Lizen så jag kan köra Fanny till skolan.
Iväg men Fanny och hem igen för att ta på Adrian kläderna och iväg till dagis.
Sen hem igen och äta frukost själv.
Känner mig as stressad över att hästarna ska ut, alla samtal som ska ringas, och troligtvis så har jag inte hunnit svara på alla mail eller uppdaterat annonserna som jag vill.
Kasta i mig frukost och iväg till stallet.
Skotta fram stallen och får ont i ryggen.
Jag har hästar i alla mindre stall delar så nästan varje dag ska alla andras hästar också ut.
Mocka 5 boxar standard om ingen annan bett mig om hjälp med deras boxar.
Göra 15 säckar ensilage och 10 hinkar är också standard.
Fylla på alla vattenhinkar nu på vintern också.
Mitt i allt detta är det inte ovanligt, nu på vintern att någons häst kommer springades efter att ha hoppat över dom osynliga hagarna, dags att släppa allt och jaga häst!
Efter det väntar, laga hage!
Om man har tur stannar dom där sen.
Snorhalt överallt så allt tar så mycket längre tid.
Klockan är nu kanske 13.00-14.00 på vinter då allt tar så lång tid.
Adrian ska hämtas kl 15.00 så åker hem och kastar i mig mat igen.
Hämta Adrian och försöker få i mig kaffe innan jag ska hämta Fanny kl 16.00.
16.30 Alla barnen hemma och mamma måste åka igen.
Dags att ta in alla hästar, fylla på mera vatten.
Någon i stallet ska prata om något eller be om något så man blir kvar en liten stund extra, så dyker Anders upp då kommer man själv på saker man måste ta med honom också.
17.-18.00 Hem igen, stannar i affären och handlar välling och blöjor.
Väl hemma är alla barnen sura av trötthet, jag är också trött och Theo också såklart.
Theo säger vi måste tvätta också.
NÄR SKA JAG HINNA!!!!
Umgås lite med familjen, har troligtvis telefonen i örot när det ringer om hästarna också och klockan springer iväg.
19.30 Dags att kasta sig i bilen, det ska kvällsfodras 20.00.
20.30 Hemma igen, Barnen sover och jag har knappt få se dom.
Jag känner mig som en hemskt dålig mamma och fru.
Varför gör jag det här?
Är det någon som värdesätter att det finns någon som jag eller inbillar jag mig bara?
I går var en sån där katastrof mycket att göra dag när hästarna skulle köras in till ridhuset.
Jag var tvungen att försöka ha tvättstugan samtidigt men det gick inte så bra.
Jag är helt slutkörd, jag behöver få lite mer känsla av att det jag gör är uppskattat och att det inte bara är jag som tror på att ett försäljningstall på mitt sätt kan fungera.
Jag fick ett sms igår från en familj som hade bokat tid för provridning på Söndag.
Vi kommer inte på söndag och provrider, vi har kommit fram till att han har varit i sverige för kort period.
Jag skrev tillbaka att jag inte riktigt vet vad dom är rädda för med importponnyer och att det är synd för dom går miste om så mycket bra ponnyer.
Önskade dom lycka till i sitt letande och erbjöd dom att höra av sig om dom ändrar sig eller om jag kan hjälpa till på annat sätt.
Jag tror inte det är många fler än mig som hade tagit sig tid att svara på det där smset.
Dom andra som jobbar som jag (som jag har kontakt med) hade garranterat antingen struntat i det eller skrivit något helt annat tillbaka.
Men vad får man för att man alltid är trevlig och hjälpsam?
INTE ETT SKIT ska jag tala om för er.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det jätte viktigt att stötta den/dom som vill gå in och förändra.
Va inte så oroliga och våga lita på det jag säger istället för att åka land och rike runt och få höra lögner om hästarna och ponnyerna.
Om jag skulle köpa häst skulle jag enbart köpa av mig själv.
Ta bara detta med att jag genom företaget ska ge 10% av sålda saker( ridkläder och annat) till ungdomsektionen i Västervik.
Första anordnade dag är nu på söndag, hästloppis och fotograferingsdag.
Jag har kontaktat US och bett om ett möte så jag kan få komma och pressentera vad min tanke är och vad jag vill att pengarna ska gå till.
Tror ni att någon hört av sig?
Nej inte ett ljud och jag blir så besviken.
Tror ni att någon har koll på att det överhuvudtaget är på söndag?
Är det nån mening med att stå och baka lussekatter till alla och lägga ner hela sin själ om ingen bryr sig och bjuder på sig själva?
Jag vill hoppas lite till och jag kommer genomföra detta också, men vart är hästvärlden påväg?
När jag startade detta företaget tänkte jag, klart att alla egentligen vill ha någon man kan köpa häst eller ponny av i lugn och ro utan en massa problem.
Det ska ju falla sig naturligt att ringa en sån som mig.
Hade jag fel här någonstans eller vad är det frågan om?
Jag har själv blivit lurad på en ponny, ponnyn var på filmen helt ridbar och mycket fin.
Kostade en heldel att köpa in också.
När ponnyn kommer fram har den så pass mycket svamp över hela ryggen att den är totalt oridbar och jag tyckte hemskt synd om den.
Vad gör man?
Det var ju bara att börja behandla, ta ut veterinär och konstatera att detta kommer ta tid.
Tror ni man får någon hjälp av säljaren?
Hur i hela fridens namn kan man ens skicka iväg en ponny som såg ut så?
När jag såg detta tänkte jag.
Det är ju inte så kontisgt att folk är så rädda för att köpa häst om det är så här dom brukar se ut!!!
Vad hade ni gjort? skickat tillbaka ponnyn? krävt pengar tillbaka?
Jag funderade på detta med att skicka tillbaka ponnyn ett tag men det tog emot för då skulle jag inte veta vart den hamnade och troligtvis hade ingen lagt ner samma tid på att få bort detta på rätt sätt.
Så för ponnyns skull fick den stanna hos mig och jag bad om hjälp med priset osv.
Nejdå ingen hjälp här inte, och svaret på frågan, - har ni inte sett hur ponnyn ser ut? NEJ ingen hade sett detta!!??
Det har den fått på vägen, det kan komma väldigt snabbt... Jo jag är blond men inte dum i huvudet!!
Jag hade ALDRIG skickat iväg en sån ponny ska ni veta.
Detta innebar en massa extra jobb, ponnyn var ju tvungen att gå i egen hage så ingen annan blev smittad, livrädd för att dom ens skulle lukta på varandra.
Jag tillhör dom som tänker så här- Om ponnyn/hästen kommer i dåligt skick, vad säger att den skulle få det bättre om jag skickar tillbaka den?
Troligtvis är det alltid bättre att ha dom kvar och ta hand om det själv även om det innebär en dålig affär.
Detta är några månader sedan nu och ponnyn mår bra och är ridbar men det tog ett bra tag innan det blev fint.
Många skulle säkert säga att det är idiotiskt att skriva detta i sin blogg när man driver försäljningstall men jag är bara en människa precis som ni!
Jag blir också lurad och jag vet vad det ställer till med!
Jag vet hur baksidan ser ut i den här delen av hästvärlden och JUST därför orkar jag lite till så vi får en ändring!
Vägen utanför stallet såg bedrövlig ut och jag var jätta rädd för att det skulle hända något.
Pias man Pelle kom med varmluftpistolen i högsta hugg och hjälpte till att köra in alla till ridhuset.
T.o.m nyckeln var på plats till sadelskåpet=)
Jag har ringt alla som hört av sig och velat provrida och en familj kommer idag.
Dom ska köra ända från Uppsala så jag hoppas verkligen att dom kör försiktigt.
Men nu har man hästar i 2 stall som ligger en bra bit ifrån varandra så nu krävs extra planering.
För den som har massa barn och en man att dessutom tänka på som funderar på att starta försäljningstall vill jag hälsa att ni måste tänka er för.
Det är så pass mycket mer jobb med detta än någon kan förstå.
Om jag inte hade haft den tron på att få respons på att jag gör det annorlunda, att jag ställer upp till 100% och att man får en relation till familjen som kommer och provrider även om ponnyn inte passar, så hade jag aldrig orkat.
Det krävs massa energi, massa ork och massa framåt tänkande + att man måste kunna planera och lägga mindre viktiga saker lite på sidan.
Jag ska försöka beskriva en dag.
Jag sätter klockan på ringning mellan 05.30 och 06,30 varje morgon.
Detta gör jag för att få komma upp i lugn och ro och dricka kaffe, uppdatera annonserna och svara på alla mail, INNAN barnen vaknar.
Oftast så är jag så trött sedan dagen innan att jag inte går upp när klockan ringer, eller att jag hör den överhuvudtaget.
Då blir det kaos direkt!
Barnen vaknar mellan 07.00 och 07.30.
Blöjor ska bytas, Adrian ska se byggare Bob, Fanny vill visa en massa saker, Lizen måste sitta i knät när hon är nyvaken.
Sen ska frukosten fram, Adrian och Fanny ska helst inte bråka vid frukosten och Lizen väntar på sin gröt.
Vid den här tiden börjar även telefonen att ringa.
Fanny börjar skolan kl 08.10.
Theo som är uppe på nätterna med Lizen är ju såklart skit trött och vill inte gå upp.
Jag får tjata på honom att gå upp och ta Adrian och Lizen så jag kan köra Fanny till skolan.
Iväg men Fanny och hem igen för att ta på Adrian kläderna och iväg till dagis.
Sen hem igen och äta frukost själv.
Känner mig as stressad över att hästarna ska ut, alla samtal som ska ringas, och troligtvis så har jag inte hunnit svara på alla mail eller uppdaterat annonserna som jag vill.
Kasta i mig frukost och iväg till stallet.
Skotta fram stallen och får ont i ryggen.
Jag har hästar i alla mindre stall delar så nästan varje dag ska alla andras hästar också ut.
Mocka 5 boxar standard om ingen annan bett mig om hjälp med deras boxar.
Göra 15 säckar ensilage och 10 hinkar är också standard.
Fylla på alla vattenhinkar nu på vintern också.
Mitt i allt detta är det inte ovanligt, nu på vintern att någons häst kommer springades efter att ha hoppat över dom osynliga hagarna, dags att släppa allt och jaga häst!
Efter det väntar, laga hage!
Om man har tur stannar dom där sen.
Snorhalt överallt så allt tar så mycket längre tid.
Klockan är nu kanske 13.00-14.00 på vinter då allt tar så lång tid.
Adrian ska hämtas kl 15.00 så åker hem och kastar i mig mat igen.
Hämta Adrian och försöker få i mig kaffe innan jag ska hämta Fanny kl 16.00.
16.30 Alla barnen hemma och mamma måste åka igen.
Dags att ta in alla hästar, fylla på mera vatten.
Någon i stallet ska prata om något eller be om något så man blir kvar en liten stund extra, så dyker Anders upp då kommer man själv på saker man måste ta med honom också.
17.-18.00 Hem igen, stannar i affären och handlar välling och blöjor.
Väl hemma är alla barnen sura av trötthet, jag är också trött och Theo också såklart.
Theo säger vi måste tvätta också.
NÄR SKA JAG HINNA!!!!
Umgås lite med familjen, har troligtvis telefonen i örot när det ringer om hästarna också och klockan springer iväg.
19.30 Dags att kasta sig i bilen, det ska kvällsfodras 20.00.
20.30 Hemma igen, Barnen sover och jag har knappt få se dom.
Jag känner mig som en hemskt dålig mamma och fru.
Varför gör jag det här?
Är det någon som värdesätter att det finns någon som jag eller inbillar jag mig bara?
I går var en sån där katastrof mycket att göra dag när hästarna skulle köras in till ridhuset.
Jag var tvungen att försöka ha tvättstugan samtidigt men det gick inte så bra.
Jag är helt slutkörd, jag behöver få lite mer känsla av att det jag gör är uppskattat och att det inte bara är jag som tror på att ett försäljningstall på mitt sätt kan fungera.
Jag fick ett sms igår från en familj som hade bokat tid för provridning på Söndag.
Vi kommer inte på söndag och provrider, vi har kommit fram till att han har varit i sverige för kort period.
Jag skrev tillbaka att jag inte riktigt vet vad dom är rädda för med importponnyer och att det är synd för dom går miste om så mycket bra ponnyer.
Önskade dom lycka till i sitt letande och erbjöd dom att höra av sig om dom ändrar sig eller om jag kan hjälpa till på annat sätt.
Jag tror inte det är många fler än mig som hade tagit sig tid att svara på det där smset.
Dom andra som jobbar som jag (som jag har kontakt med) hade garranterat antingen struntat i det eller skrivit något helt annat tillbaka.
Men vad får man för att man alltid är trevlig och hjälpsam?
INTE ETT SKIT ska jag tala om för er.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det jätte viktigt att stötta den/dom som vill gå in och förändra.
Va inte så oroliga och våga lita på det jag säger istället för att åka land och rike runt och få höra lögner om hästarna och ponnyerna.
Om jag skulle köpa häst skulle jag enbart köpa av mig själv.
Ta bara detta med att jag genom företaget ska ge 10% av sålda saker( ridkläder och annat) till ungdomsektionen i Västervik.
Första anordnade dag är nu på söndag, hästloppis och fotograferingsdag.
Jag har kontaktat US och bett om ett möte så jag kan få komma och pressentera vad min tanke är och vad jag vill att pengarna ska gå till.
Tror ni att någon hört av sig?
Nej inte ett ljud och jag blir så besviken.
Tror ni att någon har koll på att det överhuvudtaget är på söndag?
Är det nån mening med att stå och baka lussekatter till alla och lägga ner hela sin själ om ingen bryr sig och bjuder på sig själva?
Jag vill hoppas lite till och jag kommer genomföra detta också, men vart är hästvärlden påväg?
När jag startade detta företaget tänkte jag, klart att alla egentligen vill ha någon man kan köpa häst eller ponny av i lugn och ro utan en massa problem.
Det ska ju falla sig naturligt att ringa en sån som mig.
Hade jag fel här någonstans eller vad är det frågan om?
Jag har själv blivit lurad på en ponny, ponnyn var på filmen helt ridbar och mycket fin.
Kostade en heldel att köpa in också.
När ponnyn kommer fram har den så pass mycket svamp över hela ryggen att den är totalt oridbar och jag tyckte hemskt synd om den.
Vad gör man?
Det var ju bara att börja behandla, ta ut veterinär och konstatera att detta kommer ta tid.
Tror ni man får någon hjälp av säljaren?
Hur i hela fridens namn kan man ens skicka iväg en ponny som såg ut så?
När jag såg detta tänkte jag.
Det är ju inte så kontisgt att folk är så rädda för att köpa häst om det är så här dom brukar se ut!!!
Vad hade ni gjort? skickat tillbaka ponnyn? krävt pengar tillbaka?
Jag funderade på detta med att skicka tillbaka ponnyn ett tag men det tog emot för då skulle jag inte veta vart den hamnade och troligtvis hade ingen lagt ner samma tid på att få bort detta på rätt sätt.
Så för ponnyns skull fick den stanna hos mig och jag bad om hjälp med priset osv.
Nejdå ingen hjälp här inte, och svaret på frågan, - har ni inte sett hur ponnyn ser ut? NEJ ingen hade sett detta!!??
Det har den fått på vägen, det kan komma väldigt snabbt... Jo jag är blond men inte dum i huvudet!!
Jag hade ALDRIG skickat iväg en sån ponny ska ni veta.
Detta innebar en massa extra jobb, ponnyn var ju tvungen att gå i egen hage så ingen annan blev smittad, livrädd för att dom ens skulle lukta på varandra.
Jag tillhör dom som tänker så här- Om ponnyn/hästen kommer i dåligt skick, vad säger att den skulle få det bättre om jag skickar tillbaka den?
Troligtvis är det alltid bättre att ha dom kvar och ta hand om det själv även om det innebär en dålig affär.
Detta är några månader sedan nu och ponnyn mår bra och är ridbar men det tog ett bra tag innan det blev fint.
Många skulle säkert säga att det är idiotiskt att skriva detta i sin blogg när man driver försäljningstall men jag är bara en människa precis som ni!
Jag blir också lurad och jag vet vad det ställer till med!
Jag vet hur baksidan ser ut i den här delen av hästvärlden och JUST därför orkar jag lite till så vi får en ändring!
Kommentarer
Trackback
