jlarzon

Årets julklapp 1993 när jag var 9år kommer jag aldrig att glömma.

Jag älskade hästar, bodde i stallet nästan jämt.
Jag pysslade om alla ridskolehästar varje dag och var skötare till någon privat häst.
Jag önskade mig så innerligt en egen tävlingsponny så jag också fick vara med på hoppträningar och åka på tävlingar.
Så kom dagen då jag var helt säker på att jag skulle få en ponny.
Julafton och min morfar säger- du och jag ska åka en sväng efter maten.
ÄNTLIGEN skriker jag inombords, jag ska verkligen få en ponny.
Han hade inte direkt bråttom och jag gick och trampade och funderade över vilken färg ponnyn hade.
Väl i bilen kör han mot ridskolan, då tänkte jag, jo det är verkligen sant.
MEN när vi kommer tillridskolan kör han förbi!!!!
Jag blev lite avtrubbad och tänkte, ok det finns fler stall längre bort.
När vi närmar oss det stallet svänger han in på den gatan men stannar inte utan kör vidare.
En bit in i skogen stannar han och kliver ur bilen.
- Jag tänkte att vi skulle plantera en kotten så du kan följa hur den växer genom åren.
En KOTTE!!!!!
Det var ju en ponny vi skulle åka och titta på.
Morfar planterade kotten och jag minns exakt vart den är eftersom den här dagen är allt annat än lätt att glömma.

Så till er som planerar att ge bort en kotte i julklapp, gör inte det!!
Det blir så jobbigt.

Ett halvår senare fick jag min första tävlingsponny.
Hon hette Cream och var en D-ponny, så liten som jag var hade jag behövt en C-ponny i alla fall men Cream var underbar.
Hon var en äldre läromästare med massa energi, pigg och framåt.
Vi insåg ganska snart att jag behövde en yngre ponny och det blev en irländare såklart.
Vit, kompakt snygg och begåvad, kan det bli bättre?
Silver Jump hette han och detta var världens bästa ponny.
Hans galopp var som att sitta i en soffa och han ställde alltid upp.
Att sälja den här ponnyn var det värsta och dumaste vi har gjort!!!
Har inte en aning om vart han är idag om hans överhuvudtaget finns kvar.

Det blev några andra ponnyer, men ingen var som han.
Och en storhäst fick jag också, hade en bra stam, hoppas as bra och var perfekt storlek.
Men det var inte super kul att rida storhäst så vi fick inga framgångar tillsammans.

Måndag igen och vad gör det när alla dagar ser likadana ut, skillnaden är bara att jag inte behöver hämta och lämna på skolan och dagis på helgerna.
Jag tror inte att jag kommer hinna med några fler visningar innan jul heller om det inte skulle vara någon familj i stan som har tid att gå ifrån julklapparna och allt annat.

Jossan som ska läsa till soc-tant borde bli metrolog istället det är en sak som är riktigt säker.
Varje gång hon lämnar mig med sina hästar så blir det oväder och extra jobb.
Detta vet hon troligtvis om åker iväg i lugn och ro och lämnar mig här i snökaoset.

Igår hade jag lust att knacka dörr hos alla grannar med en namninsamlig mot hyreshöjningarna eftersom dom inte ens klarar av att ploga på parkeringen.
När jag kom till 7 eleven igår stog ploggubbarna och fikade och snön var överallt.
JOBBA DÅ ville jag gapa på dom.
Det hade troligtvis inte hjälpt ändå.

Nu ska jag snart åka till stallet och hoppas att man kommer ut med bilen och att man inte kör fast som jag gjorde igår.