jlarzon

Det känns som om någon kört över mig så trött är jag.
Utan Julias hjälp idag hade jag ramlat ihop på allvar.
Stort tack till Julia, det betyder jätte mycket när man får hjälp.

Att det skulle bli extra mycket jobb med hästar på 2 ställen visste jag ju redan men herre jisses säger jag bara!!
När jag och Julia kommer ut till stallet så bara sprang klockan iväg.
Fodra hästarna i ena stallet och sen in med alla säckar i bilen för att hämta ännu mer ensilage i "rätta" stallet.
Väl framme i vinterkörningen fyller jag säckarna med mängder av ensilage och Julia mockar boxarna.
Vi hjälps åt att släpa säckarna till bilen och fyller på vatten i boxarna.
Tar tid på oss för att gå igenom skullen med alla saker vi skulle kunna ha med på loppisen i morgon och kommer en bra bit på vägen tills telefonen ringer.

Det är Theo som säger - Jag har så ont i ryggen att det är svårt att andas!!!
Hjälp vad händer nu tänker jag och vi hoppar in i bilen.
Kör hem Julia och vi bestämmer att vi får rida sen.
När jag kör ut från Julias gata kommer ambulansen i världens fart och jag tänker, Herre gud nu har han ringt ambulansen också.
Jag ringer upp honom och frågar om det är han som ringt ambulansen men det var det som tur var inte!
Jag blev så rädd att jag totalt tappade fokus på vägen.
Väl hemma ligger Theo i soffan och vågar inte röra sig.

Vad gör man i den här situationen?
Ens man mår dåligt, man tjatar om att han måste till sjukhuset samtidigt som jag har ALLT kvar att göra idag.
Mitt jobb är inte som någon annans, man kan inte sätta sig ner och säga- jag tar det i morgon, det är ju djur!!
Jag ringer lossas syrran och ber henne komma hem och ta barnen så Theo får vila medans jag skyndar mig i stallet.
Jag vill så gärna stanna hemma men kan inte=( hur är det möjligt?
På vägen ner till bilen upptäcks att Adrians pulka är stulen också!!!
Kan inte folk lära sina barn vad som är mitt och ditt????
Adrian blev ju besviken för han ville åka pulka med Evelina, så jag fick åka och hämta Julia och köpa ny pulka på vägen till stallet.
In i leksaksaffären och köper en pulka, och får ytterligare en häst att sälja.
Jo, jag kan nu mera inte ens gå in i leksaksaffären innan folk behöver hjälp=)
Underbart när folk litar på mig och ber om hjälp men lite roligt är det också, man kommer som mamma för att köpa pulka och får ännu mera jobb=)

Hem lämnar pulkan, Adrian blir jätte glad, roligt att mamma är bra på något i alla fall....
Till stallet igen, och Julia upptäcker att vi bara har en hjälm med oss till det andra stallet, vilket betyder en rider, och en mockar.
+ att vi får börja med att köra vatten i dunkar.

Nu börjar huvudvärken komma mer och mer, dagen är fortfarande full av saker att göra.
Hästarna i andra stallet ska in och jag har lovat Jossan att hämta ensilage till hennes hästar också.

Julia rider och jag åker för att handla saker inför morgondagens loppis.
Får åka till 3 ställen för att hitta det jag ska ha.
Jag funderar en stund på mat men hinner inte stanna någonstans för då ringer Julia och vill bli hämtad.

Ringer Theo och frågar hur han mår, skäms över att inte vara hemma men va ska jag göra då???
Theo skickar mig till affären och jag handlar samtidigt som jag pratar med en kund i telefonen=)
Folk stirrar på mig när jag pratar om hoppande ponnyer samtidigt som jag hämtar mjölk=)
Kassan som är väldigt lång gör mig galen!!!
Tanten framför står med en överfull vagn med saker och tar en sak i taget, lägger streckåden åt "rätt" håll väldigt sackta.
Stressad som jag är, så är jag väldigt nära att fråga henne om hon skämtar med mig??
Typiskt mig, men jag höll mig även idag=)
Äntligen min tur och tanten ska precis betala.
Jag nästan kastar upp mina saker för att få henne att förstå att alla i kön inte vill vänta!!!

In i mekonomens skåp igen som för övrigt just nu är full av spån och ensilage efter allt körande, bäst att damsuga den innan jag lämnar tillbaka den...

Äntligen hemma, trodde ni ja.
Nu ska man försöka hinna äta innan alla saker tills i morgon ska göras klara, några samtal ska ringas och Theo måste till doktorn.
Barnen ska läggas och blöjor ska bytas.

Hur hinner jag blogga då? bra fråga, jag skriver väldigt snabbt och det är en skön avslutning på allt härjande en sån här dag.

Nu ska jag ta tag i det sista tills i morgon och sätta klockan tidigt, upp och fodra, hejdå familjen hej och hå.

Jag älskar hästarna och mitt jobb, jag älskar barnen och min man ännu mer, men hästarna ser mig mer än familjen.
Jag måste ha ett schema!!!