jlarzon

Ja då var dagen nästan slut, men bara nästan...
Ska äta, fodra,köra mera vatten, svara på massa mail och ringa några samtal.

Visningarna idag gick som förhoppningarna var.
Några detaljer som inte var med räknat var att båda familjerna fick komma samtidigt vilket inte är helt lätt.
Jag kan ju inte dela på mig och jag tycker att det är oerhört viktigt att man får tid tillsammans med säljaren, så jag fick lite små panik innombords.
Som tur är så finns ju Pia som även hon känner D-ponnyn väldigt väl så det föll sig naturligt att hon gick in och tog hand om den här familjen medans jag fick lägga min tid på familjen från ramnäs.
Så gick jag lite fram och tillbaka och kollade av läget även med den andra familjen.

Familjen från ramnäs bad mig skriva något bra om dom=)
Underbara människor är det rätta att säga om dom.
Nej jag skriver inte det bara för att dom bad mig skriva något snällt, utan jag tyckte det=).
En mycket trevlig tjej hade dom med sig som skulle hjälpa flickan.
Och även hon såg såklart begåvningen hos ponnyn och hur hon söker hindren.
Tänk om man kunde samla alla trevliga människor i en och samma stad, vad mycket roligare det skulle vara!
Flickan var lite spänd och troligtvis nervös inför provridningen, hon slappnade snart av och vågade ta för sig mer.
Med den hjälpen från tjejen som var med dom kan hon bli riktigt duktig.
En mycket engagerad pappa hade flickan och det är alltid lite extra roligt att se pappornas intresse i att det ska bli bra.
Man tänker sig oftast en pappa som fryser, tycker hästar är konstiga och hellre sätter sig i bilen i värmen=)
Så heja papporna, riktigt roligt faktiskt.

Familjen med D-ponnyn var varken tävlingsfamilj inom dressyr eller hoppning utan letade efter en snäll familjehäst att träna NH med och framförallt en riktigt kompis till deras flicka.
Mitt i prick, dom kan inte hitta en bättre lämpad ponny och flickan såg väldigt trygg ut från första stund.
Dom stog ut med Pia=) hahaha skojja bara.
Men familjen förstod att jag inte kunde dela på mig och jag hade tidigare sagt i telefonen att familjen som åker så långt måste verkligen få min tid, då det dessutom är en ponny med helt andra förutsättningar.
Skönt med förtsående människor också.
Den här familjen fick dessvärre inte vara med när vi gjorde iordning ponnyn och det ber jag så hemskt mycket om ursäkt för men vi var tvugna att få med oss den ner i ridhuset då jag vid den tidpunkten var ensam med familjen ramnäs.
Jag har en grundregel som är väldigt viktig, och det är något man ska tänka på om man tittar på häst någon annanstans.
En varningsignal är om hästen redan är sadlad och klar när man kommer fram, eller t.o.m är framriden.
Eftersom jag vet att jag inte döljer något så fick jag ta detta som det blev idag och familjen fick följa med och ta av sakerna samt borsta och hantera efter ridpasset.
Men det kändes inte bra att gå ifrån den regeln då jag själv vet vad jag hade tänkt.
Helst vill man visa hästen från det att den tas in från hagen, men samtidigt vill man inte att dom ska se ut som lerhögar så jag kan sträcka mig till att dom står borstade i sina boxar.

Hem och skicka filmer på dom finländska ponnyerna och äta lite mackor med familjen.
Adrian leker med mackan och säger - hoppla hoppla och lossas då att mackan är en häst.
Då säger Theo,- så har du förstört min son också och skrattar=)
Ät upp hästen nu säger Theo=)

En bra dag blev det med trevliga människor och ponnyerna har jobbat på bra.
Tack till Jossan och Julia som har visat skönheterna idag och Pia som fick gå in och styra upp det hela på D-ponny sidan idag.