jlarzon

Ja det är ju märkligt vad mycket tid allt ska ta!!!

Jag har varit super dålig på bloggen men jag har försökt hinna med allt det där andra som jag aldrig annars hinner innan stallet är överfullt av ponnysar igen.

Nya saker som väntar är denna saluvisningen som jag tänkte ha i februari.
Frågan är om det ska bli lika lyckat som loppisen eller om jag vågar ta tag i det ordentligt?
Någon som vill ge mig råd i detta?
Vänta eller köra nu?
Tanken är att bjuda in även privatpersoner för att visa sina saluhästar och ponnyer också.
Alltså inte bara mina egna.
Skriv gärna vad ni tycker.

Ponnysarna från irland är sena.....suck detta väder.
C-ponnyn skulle ha åkt till familjen Ramnäs....detta väder.....
Hagarna ska vi inte prata om och halkan är extrem.

Något som tynger mig nu är att Jossan tänker på fullaste allvar flytta till Malmö och plugga till soctant, utan att hon egentligen vet varför =)
Jag blir tokig av tanken och detta innebär att man får krama kudden och gråta lite nästa fredag.
- Hon kommer snart hem säger några.
Nja tveksamt, har hon gett sig fan på något så går det lixom inte att stoppa henne.
ÅH vad irriterande.

En familj i västervik tittade på den vackra D-ponnyn som aldrig gjort en fluga förnär.
Men självklart ska mamma Veronica få ponnyn till att bocka=)
Hur hon lyckades vet jag inte men den gjorde det i alla fall.
Så även denna ponnyn är en levande varelse=)

I morgon är det visningar på 2 storahästar som står på gården, alltså inte mina men jag får snällt ge dom min tid ändå=)
Den här visningen kan bli mycket intressant.
Det ska vara en mycket begåvad tjej och båda hästarna är passande på olika sätt.

Jag vill också ha en egen häst, låter hur korkat som helst jag vet, men jag vill det.
En alldeles egen som bara är min och ingen kommer och hämtar den=)
- Du har ju massa ponnyer du kan rida och tävla säger alla.
Jo men hur roligt är det att sätta upp ett tävlingsmål med en ponny när man är 26år gammal och ponnyerna kommer åka inom en kortare tid i alla fall.

Jag har fått en del mail där dom som skriver önskar mig lycka till och att jag gör ett bra jobb.
Jag är oerhört tacksam för detta och blir så in i **** glad över att det verkligen når fram att jag brinner för detta och vill göra det bra.
Varje gång jag får ett sånt här mail eller att någon säger det till mig ropar jag på Theo, - Åh vad glad jag blir!!!
Många frågar hur jag orkar?
Det gör jag kanske inte egentligen=)
Ibland hamnar lite mindre viktigare saker på kant och jag har glömt ett och annat men det tar man igen.
Hästar och ponnyer eller kunder som hör av sig glömmer jag dock aldrig.
Men har man en underbar man, 3 enormt söta och goa barn och ett jobb som består av hästar så ska man inte klaga om man är trött!!!!
Mitt egna fel =)

Som vanlig avslutning, nu är kaffet slut och jag ska åka till stallet.
God fortsättning på det nya året och ett gott nytt häst år.